2003-12-14 22:25

Ja, så var det söndag igen, den andra advent. Fyra och en halv arbetsdagar kvar innan det är jul på riktigt, det kan jag nog stå ut med.

Stockholmsresan i torsdags gick väl som väntat. Det gick rätt smidigt att installera det jag gjort, och allt så ut att fungera. Connys import-script strulade dock lite, så det tog ett tag innan vi var nöjda. Problemet är att det oftast inte räcker med att man är nöjd själv, även kunden vill ha sitt. Så vi fick sitta och visa hur man gjorde och förklara lite saker och hålla dem i handen när de testade systemet.

Att jag endast ätit en flygplansfrukost och en mandarin under dagen gjorde ju inte att jag blev mer positiv precis.

När klockan blev halv fem fick jag äntligen gå, så jag ringde John för att höra om han hunnit åka hem. Han satt på tunnelbanan, men hade inte hunnti så långt, så han klev av vid slussen och väntade på mig där. Det var roligt att träffa John och Emma igen, det borde jag göra oftare. Jag fick makaroner och köttbullar! :)

Trots att jag inte kom hem förrän kvart över tolv på torsdagkvällen var jag onödigt pigg på fredagsmorgon, men som vanligt var jag lika onödigt sen till jobbet. Trots det gick jag hem ganska tidigt, det var ju ändå fredag. Kvällen gjorde jag nog inte så mycket av, satt nog mest hemma och mös.

I lördags, det vill säga i går, kådade jag på Java-labb nummer tre. Det roliga med labben är nu avklarad, nu är det bara den där förbaskade menyn kvar att fixa, men det ska nog gå bra, det gäller ju bara att sätta igång. Vilket jag har gjort. Nästan. :)

I går kväll var jag först på Tatung och käkade med Micke&Sara. Det var trevligt, fast inte långt efter jag ätit började en elak huvudvärk smyga sig på. Men jag trotsade huvudet och gick på Old Williams och drack öl och spelade lite darth (som jag vann). Jo faktiskt, jag drack en öl, en stout. Det gick faktiskt mycket bättre än jag jag trott.

Johan och Maria kom också dit och sällskapade. Fast ju mer klockan blev desto ondare blev min huvudvärk. När jag lämnade pubben för att gå en sväng kände jag till min fasa att magen började göra så där ont som den gör ibland. Det värsta som kan hända är att man får ont när man är ute och går, för då kan man inte sätta sig ner och slappna av, vilket är det enda som hjälper.

När jag kom hem försökte jag så gott jag kan att inte ha ont, men det är svårt när det inte går. Jag vaknade en trettio-fyrtio gånger under natten och kunde inte sova alls under långa stunder. Halv sju på morgonen var jag tvungen att kräkas på grund av smärtan. Efter det satt jag mig i soffan och sov ett tag, sen la jag mig i soffan och sov ännu mer. Kring halv tio vaknade jag och kända till min lättnad att magen inte gjorde ont längre, så jag gick till sängen och sov ett par timmar till.

Funderar på att amputera magen faktiskt… ;-)

I dag har jag mest spelat TV-spel, sett på TV och suttit vid datorn. Vid ett lyssnade jag på radio, då sa de att Saddam var gripen. Undrar vad som kommer att bli bättre av det. Förhoppningsvis blir det lite lungare i Irak, men i USA lär ju Bush få mer stöd, vilket kanske inte är det bästa. Nåja, man kan ju inte få allt. Så länge det blir fred så…

Varför måste jag fundera så förbannat mycket hela tiden? Om jag gjorde saker istället för att bara fundera på om jag ska göra det eller inte så skulle jag ju få veta om det jag funderar över stämmer eller inte. Men vad kan jag göra? Det är så här jag är, hade jag varit nån annan skulle jag inte vara mig själv, vilket kan vara rätt logiskt om man tänker efter. :)

Jag ska göra något av mitt liv… snart…