2003-12-21 17:12
I dag gjorde jag ett gott försök att köpa julklappar, tyvärr misslyckades det fatalt. Misslyckandet beror den här gången på att jag inte fick mig ner på stan förrän efter fyra, och det första jag gjorde var att äta, så jag började inte gå runt i affärerna förrän kvart i fyra. CK stänger fem i dag, men alla andra affärer stänger vid fyra, så jag kände att jag inte hade tid. I stället struntade jag i det och gick en prommenad. Det är rätt skönt väder ute, om man är välklädd vill säga. Min nya vinterjacka och en M90-tröja var perfekt mycket för att jag varken skulle frysa eller svettas. Mysigt. :)
En av anledningarna till att jag inte kom ner på stan i någorlunda rimlig tid var att jag programmerade på Java-labbarna. Enligt den rekommenderade tidsplanen skulle laboration fyra vara inlämnad för en vecka sedan. Själv satt jag och höll på att färdigställa laboration tre. Som tur är verkar laboration fyra så enkel att jag räknar med att den inte ska ta mer än två-tre timmar att bli klar med. Om jag hinner ska jag göra labb fem också, men det känns inte överdrivet motiverande.
Frågan är hur jag ska hinna med WWW-kursen jag går samtidigt. Den har tre labbar som jag måste göra, men jag har inte ens haft tid att fundera över den första (vilken iofs är den jobbigaste, de andra tar bara lite tid).
I morse vaknade jag halv elva, vilket jag inte tyckte om allt för mycket (även om jag var fullständigt utvilad). Redan då förstod jag att jag knappast skulle hinna med att köpa julklappar idag. Tänk så rätt jag hade. Om jag fått välja själv skulle jag varit uppe vid nio, och gått ner på stan vid tolvtiden. Man ska aldrig ha planer…
Att jag vakande så sent beror på att jag kvällen före, det vill säga i går, hade besök av Johan och Nadja som var här och såg film och umgicks. Det var trevligt, men det blev lite väl sent för att mina planer skulle fungera. Men som jag just sa, man ska inte ha planer.
Förresten, i natt hade jag en sån där dröm som man önskar mer än allt annat att det ska gå i uppfyllelse. Jag tror inte jag ska berätta om den här, för den var ganska osammanhängande, men jag kan avslöja att det handlade om kärlek och lycka och gamla förälskelser, eller åtminstonne en. Det är sånna drömmer som får en att minnas hur allt brukade vara, vilken drömmare och romantiker jag var innan jag förvandlades till den bittra cyniker jag är i dag. Okej, jag överdrev en aning, så bitter och cynisk är jag inte, men jag drömmer inte alls lika mycket längre. Eller, jo, det gör jag nog. Men inte på samma sätt. Jag vill kunna drömma på samma sätt igen, fast det slutgiltiga målet är ju egentligen att inte behöva drömma längre, när man har det man drömmer om. Det vill jag nog inte. Jag vill drömma vidare. Det kanske är en av anledningarna till att jag drömmt om saker som är omöjliga.
Nu ska jag fortsätta drömma om omöjliga saker…