2004-01-17 22:46

Ikväll kände jag bara för att vara ensam, så enkelt är det. Jag har alldelens för lite tid för mig själv när jag verkligen är för mig själv… Oftast när jag är ensam har jag något att göra, kanske sitter jag och fixar hemsidan eller hjälper nån med nåt eller vad som helst. Men jag sitter nästan aldrig, som jag gjorde i min ungdom, och bara lyssnar på musik och tänker. När jag skriver så där känner jag min nästan vuxen. Jag minns vad jag gjorde när jag var, säg 10-15 år yngre och ibland längtar jag efter att göra samma saker. Saken är den att jag nog är ganska lika dan nu som då, fast jag gör andra saker. Har alldelens för mycket att tänka på och mippla med för att ha tid att lägga mig i soffan och bara blunda och tänka och drömma.

För femton år sedan brukade jag sitta uppe sent om nätterna och skriva saker liknande dessa, fast med mer stavfel och ingen som helst vilja att någon skulle läsa det. Jag hoppas att jag en dag hittar disketten med alla texter jag skrev på den tiden, det skulle vara en så otrolig nostalgitripp att jag bara skulle dö. På den tiden var jag kär hela tiden, och som nu så var alla mina tilltänkta flickvänner, fruar, sambos, och så vidare, helt ovetande om hur jag tänkte. Fast jag kanske borde ge dem lite mer cred, de visste nog mer än jag förstod, men jag var så blind på den tiden. Kanske mer då än nu.

Tentan gick precis som väntat, några frågetecken hade jag och några dumma fel lyckas man alltid skriva, men med lite tur klarar jag VG-gränsen, men då får jag ha högst 6 fel. Jag vet om att jag har 3 fel, så man vet ju aldrig hur snäll hon är vid rättningen. Men egentligen borde jag inte bry mig så hårt, det är ju bara en löjlig tenta.

Efter tentan fick jag vänta i en halvtimme innan Mari också var klar. Vi satt och pratade rätt länge innan vi gick till Max, där vi pratade ännu mer medans vi åt. När vi var klara följdes vi åt till getberget, där hon gick hem till sig och jag hem till mig. Trevligt sällskap.

När jag var hemma ville jag göra något som jag inte gör så ofta. Kände mig rätt less på att fördriva all tid framför datorn, så jag såg en film istället. ;-) Mad Max, första filmen alltså, från 1979. Den var rätt bra faktiskt, men tanke på hur B:ig den egentligen är. Vad jag menar med det har jag ingen aning om, men jag blev då inte alls less faktiskt. Efter filmen såg satte jag mig och läste lite och datade och till slut blev jag less igen och började titta på extramaterial från Sagan om de två tornen. Man blir riktigt imponerad över vad de lyckas göra. Jag blev dessutom riktigt sugen på att göra film själv, vilket jag har velat göra så länge jag kan minnas. Om jag bara hade råd att köpa en DV-kamera…

Det var nog lite meningen att jag skulle följa Johan och Hjalmar och kanske nån till ut på nån krog och dricka öl eller nåt ikväll. Jag kan inte påstå att jag är den sortens person som sitter och dricker öl på krogen, har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli det heller. Det enda som lockade var sällskapet, men som jag skrev tidigare så fick jag ett behov att få vara ensam. En eremit är vad jag är. Eller åtminstonne en del av mig. I bland längtar jag långt bort, till någonstans där jag får vara helt ensam, där det varken finns TV eller internet. Ström skulle jag nog också klara mig utan, men det är ju ganska skönt att ha.

Det är fantastiskt hur man kan älska och hata på samma gång. Jag hatar hur jag känner, men ändå älskar jag varenda sekund av det. Jag är nära att göra som jag gjort så många gånger tidigare, att bara ge upp och stänga av känslorna. Ibland tänker jag att det nog vore det bästa jag kunde göra, och det har jag nog rätt i, men ändå vill jag inte sluta känna. Jag vet hur det är, och efter ett tag, några månader eller kanske år, önskar man mer än allt annat att man kunde känna igen. Jag var där för bara en kort sekund känns det som. Fast det kan ha gått ett år.