I dag har jag haft körtkort i ett helt år. Nu har jag dessutom ont i huvudet. Köpte FFX-2 på lunchen idag, och ikväll ska jag se slutet på säsong 2. Buffy alltså. Hittade Curcuit Breakers på GAME idag, och köpte det. My head hurts.

I går slutade kvällen väldigt tidigt för min del. Jag låg i soffan och tittade på Buffy när jag plötsligt blev oerhört trött. Jag blundade lite och helt plötsligt var avsnittet slut. Efter det fortsatte jag sova lite i soffan innan jag insåg att det kanske var lika bra att lägga sig i sängen istället. Klockan var inte ens elva när jag somnade. I morse vaknade jag klockan sju, men det var lite väl tidigt att stiga upp en söndag tyckte jag, så jag sov en timme till.

Att vara ensam på alla hjärtans dag är ju som att vara ensam alla andra dagar, förrutom att man blir påmind om sin ensamhet hela tiden. Jag får allt ta och se lite Buffy för att komma på bättre tankar. Varför blir det jämt så här?

I natt var den värsta natten på mycket länge. När jag kom hem från jobbet igår hade jag ont i huvudet, vilket inte är så ovanligt. Det första jag gjorde var att trycka in en låda med micromat i micron och startade ett avsnitt av Buffy. När maten var klar tog jag en tugga och blev riktigt äcklad. Det var riktigt dålig mat, så jag kastade den nästan helt oäten. Istället käkade jag lite salta pinnar.

Vilket underbart sätt att börja dagen! Och vilken fortsättning sen… salig

Jag har en plan. Jag ska stiga upp klockan sju imorgon och se ett Buffy-avsnitt innan jag går till jobbet. Kan man starta dagen på ett bättre sätt? Egentligen borde jag kanske berätta att jag hade tänkt gå på Iaido-träning idag och så, men att Thomas kom och mer eller mindre tvingade mig följa med och bowla, och att jag har sett Buffy sen jag kom hem, bland annat för att det gör mig glad.

När jag försökte städa i sovrummet hittades jag ett oskyldigt anteckningsblock i ett hörn. I det brukar jag skriva ner sånna tankar och saker som jag inte vill dela med mig här. Jag bläddrade lite i det, läste några godtyckliga stycken och insåg till min fasa att mitt liv har fastnat i en loop. Det jag skrev för fyra år sedan passar in fortfarande. Det måste jag göra något åt…

En sån här dag borde jag ha hunnit göra hur mycket som helst, men så har det inte blivit. Egentligen borde jag vara i Robertsfors nu, men jag trodde att det skulle bli något annat idag, men som vanligt så rann det ut i sanden. Jag försökte ta tag i lite städning och plock här hemma, men så mycket sånt har det inte heller blivit. För första gången på jag vet inte hur länge har jag haft på TV:n i stort sett hela dagen.

Jag tänkte just gå och lägga mig, när jag kom på att jag kanske skulle ta och skriva lite i dagboken. Det har ju inte varit någon default-dag för mig precis. Den börjde dock ganska så vanligt, steg upp kring halv tio, donade på lite hemma, duschade och åt frukost. Sen internettade jag lite och kådade lite. Vid ett-tiden tänkte jag bege mig ner på stan för att handla lite, men när jag fått på mig ena skon ringde Johan.

Kom just på att jag kanske ska skriva det man brukar göra i en dagbok, nämligen vad man gjort under dagen. Eller så kanske det bara är jag som har missuppfattat användningsområdet av dagböcker. Man kanske egentligen ska skriva ner en massa påhittade namn som man kan tänka sig att döpa sina barn till eller nåt… Fast det ger kanske inte så mycket för mig, några barn lär jag inte få inom en överskådlig framtid.