Nu kanske det är dags. Passande låt och allt.. Vanilla Ice med “Ice ice baby”. Jag ligger i soffan och lyssnar igenom mina mp3:or som jag aldrig har spelat sedan jag la in dem i iTunes. Det var ganska många, men nu har dess antal minskat rejält. Jag har även ont i huvudet, vilket inte alls är så roligt. Jag tror det beror på att det är helg. I veckan har jag verkligen inte varit duktigt på att komma i tid till jobbet.

Ännu en kväll när jag verkligen borde skriva i dagboken. Jag har så många tankar som flyger runt. Men inte ikväll. Ikväll ska jag sova.

This is the end of an era. Due to a change of phone company at work, I will no longer get an SMS when someone writes in the guestbook. Oh well, if was fun while it lasted.

Jäklar! Jag som hade tänkt att båda hinna skriva dagbok och gå och lägga mig innan 23 i kväll. Det gick inte så bra. Jag måste skriva en annan dag om hur jag i går klättrade upp i snöhögar. Nu ska jag däremot gå och lägga mig. Snart. Det är intressant hur man kan glömma tiden när man sitter och programmerar.

Nu har jag lyssnat på 158 av mina mp3:or, nästan 12 timmar. Undertiden har jag kådat och kådat och kådat. Det blev inte så att jag åt först jag fortsatte med kådandet, utan istället kådade jag tills jag upptäckte hur hungrig jag var. Då var klockan nio. Då gick jag till McD där jag träffade Johan och Nadja som varit på capoeira-träning. Vi åt och sen gick vi hem till Johan där Nadja lånade lite filmer jag jag slappade.

Japp, det är februari nu, årets kortaste månad. Man kan nästan säga att det även är vinterns sista månad, för i mars känns det nästan som att våren är kommen, trots att det är en massa snö och kallt. Idag är det söndag och jag hade tänkt gå ut och fota lite när jag såg hur vackert väder det var och hur fint snön låg på träden. Men det blev inte.

Jag har ont i huvudet och mår illa, inte bara av alkohol. När jag sovit kanske jag skriver mer. Ett hus brinner.

Jag har flera gånger i veckan gjort saker som jag tänkt att jag bara måste skriva ner i dagboken, men det har aldrig blivit av. I måndags till exempel. Jag tror vi var och åt på Pompei. Till lunch. Fisk. Nu så här i efterhand minns jag inte alls vad det var jag egentligen ville skriva om, men det måste ha varit något intressant. I tisdags samma sak. Thomas (T) var i stan, så vi lunchade som vi brukar göra när han är i stan.

Det verkar blåsa ute. Jag ska nog ta och gå på en prommenad snart ändå, fast först ska jag skriva lite. I fredags var det fest hos Thomas på kvällen. Före det var Sofie och Matildha här och hjälpte mig att sätta upp gardinstänger. Hos Thomas var det väl rätt okej, men jag gick hem när de andra somnat. Jag hade inte hjärta att väcka dem. :) På lördag steg jag upp kring halv elva, för klockan elva skulle jag följa med Johan och Thomas till Kaplanskolan, de hade öppet hus.

Nu sitter jag här igen, utan mening. Det enda jag gör är att sitta och klicka runt och kolla på sidor jag sett tusen gånger tidigare, samtidigt som jag tänker på vad roligt det vore att göra en massa andra saker. Varför gör jag då inte de där andra sakerna? Lättja? Kanske. Vet inte riktigt vad det annars kan bero på. Har förresten börjat läsa en Koontz-bok. Senaste jag läste något av honom var kanske en sådär 6-7 år sedan.