Drifting sideways

Ännu en dag näst intill bortkastad. Men egentligen inte. Bara för att jag inte gjort allt jag planerat känns det som att jag inte gjort någonting alls. Den här gången var det diffekvationerna jag helt och hållet lämnade till sitt öde. Ändå hann jag med att tvätta, men bara en maskin.

Sudoku. Det var det som tog upp den mesta av min tid idag. Lite Lumines hann jag också med. Spel alltså, ingen vettigt. Alla saker som petar runt i min bröstkorg har jag inte släppt ut. Det viktigast är skolan. Måste räkna. Måste göra laborationer. Måste skriva rapporter. Om tre veckor är det över för den här gången, så varför låter jag inte allt det andra vara tills dess? Allt har sin tid, men vad gör man om en tid äter upp en annan?

Jag vet vad som krävs, vad som måste göras. Att utföra det är svårare än det borde vara. Hur svårt kan det vara?