Min vän oktober

Hösten är här på allvar. Jag önskar att jag till fullo kunde njuta av den, min favoritårstid. Tyvärr har jag haft mycket av ingenting för mig. Skolan tar upp den största delen av min tid, och resten lägger jag på andra saker som… Woa, just nu fick jag en ordentlig déjà vu. Jag blev helt säker på att jag skrivit precis det där tidigare, och att jag även då fått en déjà vu, men självklart så har det aldrig hänt.

Jag ska försöka hålla mig kort ikväll, eftersom klockan redan är mycket mer än vad den borde vara när jag är vaken kvällen innan en skoldag. Hur som helst så har jag haft en rätt bra helg. I går satt jag hemma och programmerade nästan hela dagen. Givande, men på något sätt kändes det som att jag höll på med fel sak. Vad det egentligen var meningen att jag skulle syssla med kom jag tyvärr aldrig fram till. Det funkade ändå. Passade även på att se lite Buffy i går kväll, samtidigt som jag tryckte i mig en hink popcorn. Precis lagom, fast även där saknades det något…

Idag har varit en helt annan dag. I morse fick jag icq av Thomas som undrade om vi skulle äta senare på dagen. Att äta ute på söndagarna med någon kompis (eller ensam) har varit lite av en tradition för mig sedan väldigt många år tillbaka. Redan 1999 tror jag att jag började. Nåja, innan maten hann jag se fyra avsnitt av Angel och att chatta lite med två av mina systrar. Att jag hör av Sofie händer inte så ofta, så det var väldigt roligt att höra hur hon har det. Malin hör jag av lite oftare, för hon är ute på icq aningens oftare än Sofie.

När klockan var tre messade Thomas och undrade var vi skulle äta. Det fick bli Frasses den här gången. Det är något med det stället som får en att försöka smälta in i sin omgivning, som just där innebär att regressera till en lägre nivå och skratta åt vanliga saker. Efter maten gick vi en rätt lång prommenad, innan vi av någon anledning hamnade på Statoil. Där gjorde vi absolut ingenting mer än att skratta åt saker och komma fram till att ingen av oss var särskillt sugna på att gå hem till någon, så vi gick till McDonals istället. Tre timmar senare blev vi utkastade därifrån för att de skulle stänga (21:00). Vi gick en sväng till och skitsnackade ännu mer innan vi delade på oss och gick hem. Trevlig dag.

Hemma har jag sett ännu ett avsnitt Angel, så nu har jag bara ett avsnitt kvar innan jag kan se varannat avsnitt Buffy och varannat Angel, och få dem i kronologisk ordning. Ordning är viktigt, kaos leder till rädlsa. Rädsla leder till hat. Hat leder till lidande och lidande leder till… Hmm, hur var det nu… Äh, never mind. :)

Ja, så här kan det gå om man vill skriva men tänker skriva bara lite. Kanske skriver jag oftare i framtiden, eller mer sällan. Jag veeet inte!