I väntans tider...
Det är en massa saker jag väntar på just nu. Pengar från CSN och skatteåterbäringen är en ganska stor del, men den viktigaste är nog syskonbarnet. Jag väntar även på att mitt tevatten ska bli varmt så att jag får äta frukost.
Det är en massa saker jag väntar på just nu. Pengar från CSN och skatteåterbäringen är en ganska stor del, men den viktigaste är nog syskonbarnet. Jag väntar även på att mitt tevatten ska bli varmt så att jag får äta frukost.
Jag vet inte hur länge sedan det var jag skrev i dagboken så här tidigt, om det nu inte är rekord. Anledningen till att jag, inte bara är uppe, utan till och med på skolan så här tidigt är att jag inte ville vara hemma. Där finns nämligen elektriker som drar om elen i min lägenhet. De skulle börja 07:15 så jag sa till mig själv i går kväll att jag skulle vara ute ur lägenheten innan klockan sju. Det vad jag också. Tyvärr börjar inte min lektion förrän kvart över tio idag, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra tills dess. Just nu ligger jag i en soffa på skolan och skriver det här.
Imorgon är det dags igen, jag kommer att vara utan ström hela dagen. Forhoppningsvis kan jag hitta på annat under tiden, men det lär inte gå så bra att nå mig på ICQ imorgon.
I går blev det en hel del WoW. När jag kände mig nöjd med dagen, någon innan fem, så började jag spela. Först var vi ett party som sprang runt i Un’Goro. Även om jag knappt hade några quests kvar där så var det rätt skoj. När klockan var efter åtta så körde vi en raid till Stratholme. Min första raid, och det var rätt lärorikt. Jag insåg fort att jag verkligen behövde installera några addons för att kunna köra optimalt.
Jag läste just på slashdot att Robert Moog har dött. Utan honom skulle musiken vara ack så mycket tråkigare. Vila i frid.
Igår när jag kände att uträttat tillräckligt mycket i det verkliga livet så loggade jag in på WoW istället. Efter kanske en timmes spelande var den en apa i Un’Goro som tappade den här. Mitt första epic drop. Jag visade stolt upp det på guildet och när de berättade hur bra det egentligen var höll jag på att svimma.
Vad ingen annan vet är att min högra hand luktar curry. Annars är allt som vanligt. Varenda dag i veckan har jag väckts av oljud alstrat av en borr i betong. Det är arbetare i huset, och de borrar i väggarna. Konstigt nog borrar de enbart mellan 8 och 11 på morgonen/förmiddagen, sen blir det tyst. Undrar varför de inte kan byta, så att de borrar på eftermiddagen och gör det tysta jobbet på morgonen.
Om jag ändå bara skriver en gång i veckan är det väl lika bra att jag gör det ordentligt. Just nu händer det iofs inte så mycket i mitt liv som är värt att skriva om. Dagarna bara rinner iväg utan innehåll och jag har inget emot det.