Iris en vecka

Jag har just varit stolt morbror till en liten Iris i ganska precis en vecka. Grattis Iris! Hon är så söt så, fast jag har ännu inte fått träffa henne i vaket tillstånd. Alltså, jag har varit vaken, men inte hon. Ser fram emot att få träffa henne och hennes mamma snart igen. Annars händer det inte mycket annat än att jag sitter på skolan om dagarna och försöker programmera. Tyvärr är det oftast så mycket stoj där att man inte får något gjort. Ändå måste jag se till att det händer något.

Idag var jag på Max och käkade med ett par klasskompisar, varav den ene har rätt underliga matvanor. Han äter inte sallad, dip, dressing eller mycket alls som han inte absolut vet att han tycker om. Han beställde ett skrovmål med bara ost på, vilket jag hörde honom upprepa minst två gånger när han beställde, bara ost.

När vi fått vår mat hade han förstås fått sallad på sin burgare. Han gick och kladade och fick snabbt en ny, men även denna hade sallad på sig. Efter detta andra försök fick han gå tillbaka och vänta hos oss andra medan de fixade en korrekt burgare åt honom. Det kan inte vara många som inte ens vill ha sallad på sin burgare, för annars kanske de som jobbar skulle ha lite lättare att förstå konceptet med att ha “bara ost” på burgaren. Nästa gång får han nästan ta och förklara redan när han beställer vad han menar. Sallad korrumperar.

Han han till slut fick sin burgare vill de förstås visa sin ånger över att de klantade sig, så han; som inte en vill ha sallad på sin burgare, fick en extra pommes och tre (3!) dip-såser. Vi andra som var skrattade hjärtligt och länge åt det komiska i situationen. Dipsåsernas öde har ännu inte visat sig, men just nu väntar de, i kylen i vårt klassrum, på ett bättre öde.

Nu har klockan blivit på tok för mycket för att jag ska börja skriva en massa flummerier här, för jag skulle då riskera att flippa ur totalt och kanske, i värsta fall, tänka en rationell tanke innan jag somnar.