Födelsedag och Hellsongs
Ja, så var livet över då. Det var ju innan 30 man skulle hinna göra allting, men då jag inte hann med något alls så är det väl bara att ge upp. Det har jag redan gjort, men bara att tro att jag skulle hinna med. Allt jag, för 13-14 år sedan, såg sig själv vara som trettioåring var bara drömmar och vilda fantasier. Dock har det alltid funnits där, gömt någonstans långt bak i huvudet och lurat.
Den delen av mig som fortfarande trodde att jag skulle leva ett sådant liv dog den nionde maj 2006. Nu är jag pånyttfödd. Det känns skönt. Det känns som att jag kan göra något helt annat den här gången, precis vad som helst faktiskt. Jag vet i och för sig redan ganska bra vad jag vill göra, men nog har jag alltid haft någon slags dröm om att allt skulle bli som jag drömde om i tonåren. Nu skrattar jag åt det. Haha! Oh what a fool I was. :)
På lunchen idag var jag på koncert. Ett band vid namn Hellsongs spelade nere i Arenan. Jag hade sett några affisher på skolan tidigare, men det var först en timme före spelningen som jag insåg vilka det faktiskt var. När Martin spelade en av deras låtar från hemsidan så insåg jag ju att de var de jag sett på TV för några månader sedan. De gör covers på gamla hårdrockslåtar i lounge-stil. Hur bra som helst. Ni kan ju alltid avgöra själva.
Ikväll har jag varit på bio och sett MI3. Blah. Underhållning, men inte mycket mer. Betyget dras ner ännu mer av att jag var på Frasses och åt före. Det är inte ens lite gott. mAx, ja till och med McDonalds har mycket godare mat. Att jag dessutom fått ont i magen nu ikväll hjälper ju inte till att höja helhetsintrycket. Nästa vecka blir det Underworld 2, och då blir det andra bullar. Just ja, veckan efter det blir det X-Men 3 också. Den nittonde har DaVinci-koden premiär, så det blir väl att se den också. Tur att jag passade på att köpa enn rabatkort idag, så tre till filmer kan jag se för halva priset de närmaste tre månaderna. Som det verkar betar jag av dem på tre veckor istället.
På skolan är det sjukligt mycket att göra just nu känns det som, men förhoppningsvis kommer det så att finnas något att visa när det nu är vi ska vara klara. Det här projektet har inte alls känts lika inspirerande som jag hade hoppats. Spelidén är väl rätt bra, men det är ju inte alls den typen av spel som jag själv tycker om att spela. Dock är det ganska intressant att se hur nebula, grafikmotorn vi använder, är uppbyggd.
Dags att lägga sig i soffan och beta av några avsnitt med Buffy. Det behöver jag ikväll.