Slutet av en era

Jag har just bestämt mig för att sluta prenummerara på Spiderman. Det i början av 1987 som jag började med Spindelmannen (som den då hette) så jag har snart hållit på i 20 år. Men nu är det alltså dags.

Det beror inte på att jag tycker den är tråkig eller barnslig eller något sådant, jag kände bara att det är dags nu. Egentligen har jag aldrig varit någon samlarmänniska, så alla tidningar jag har känner jag inte att jag måste ha kvar. Funderar alltså på att sälja dem, allihopa. Fast det skulle förstås vara roligt att läsa igenom dem en sista gång först. Jag kanske får ta en helg i Bygdsiljum för att läsa Spindelmannen. :)

I förra veckan hjälpte jag pappa att klippa gräs, eller snarare var det så att jag klippte istället för honom. Tre dagar tog det, men då jobbade jag inte mer än 4-5 timmar per dag. Det hade alltså kunnat gå på 1,5 dagar, men då hade jag varit tvungen att stiga upp mycket tidigare och sedan ta lunch för att sedan fortsätta. Det känndes mycket mer lockande att jobba “halvtid”. Var där vid halv elva-tiden för att klippa tills jag blev hungrig/less/klar. Det funkade bara bra, men det var tur att det är en så pass torr sommar att gräset knappt växer. Annars hade det säkert tagit dubbelt så lång tid.

Sedan har det ju varit trästockfestival i helgen. Jag kan säga redan nu; jag är int och kommer nog aldrig att bli någon festivalmänniska. Det är inte heller överdrivet spännande att se på enstaka konserter. Oftast är det dåligt ljud, med alldelens för hög volym, och så får jag ont i fötterna av att stå stilla och titta så pass länge. Jag var bara på trästocks i ett par timmar i fredags, sedan var jag mer än nöjd.

Apropå festivaler ska jag ta och berätta mitt värsta festivalminne. Inte för att jag varit på värst många festivaler, men när jag var på Stockholm Synthfestival i slutet av 90-talet (kan ha varit -97 eller något sådant). Det var ingen stor festival, den var bara en enda kväll, och dessutom var den i November, så jag hade fått låna Stäcks lilla korridorslägenhet för att sova i.

När jag kom fram till stället där festivalen var så blev jag smått chokad. Kön utanför var säkert 200 meter, och det såg ut att stå helt stilla. Jag ställde mig snällt i kö för att invänta på att bli insläppt. Det tog nästan en timme. Väl där inne visade det sig att de sålt betydlig fler biljetter än vad garderoben var dimensionerad för, så jag, och säkert flera hundra till, fick allt gå med vinterjackan under armen resten av kvällen. Resten av kvällen för min del var i och för sig inte alls lång. Jag hade planerat att se ett gäng band, och först ut var S.P.O.C.K.

Grymt rolig spelning, och jag var riktigt nöjd efter det. Enda problemet var att, enda sedan jag köat i en timme så hade jag börjat få ont i ryggen, och inte blev det bättre av att hoppa runt på spelningen. Jag sökte förgäves efter någon plats att lägga mig ner på, eller åtminstone sitta ner, men det var knökfullt överallt. Efter en halvtimmes irrande så bestämde jag mig för att åka tillbaka och sova istället. Tror jag var tillbaka i lägenheten innan elva på kvällen, och då tog det ju ett tag att åka tillbaka också. Det två band jag är lite bitter över att ha missat är Front 242 och DAF/DOS. Det hade varit grymt att få se dem live. Men så blev det ju inte.

Tillbaka till nutid. Var på fest hos Micke&Sara i lördags, fast Sara var inte där. Det var en liten fest för att tömma hans barskåp, och på sä sätt fira att de fått en son. Men Sara och lilla Evan var inte hemma, så jag fick inte träffa lillgrabben. Trots det var det en riktigt trevlig fest, och jag blev rätt full. Dock inte lika packad som jag varit på tidigare fester de haft. :) Och Sofia är fortfarande tokfräsch. ;-)

Idag när jag varit och handlat mötte jag en J som jobbat på Max tidigare, och hon hälsade! Sånt blir man glad av. Nu ska jag försöka göra något vettigt. Antigen blir det att fixa lite med @tt slöjda, eller så blir det TV-spel. =)

PS: Jag måste klippa mig snart.