Bättre saker

Jag vet inte riktigt varför jag pysslat så mycket med hemsidan på sista tiden, men jag kan gissa. Nu när det mesta som jag hade på sommarens måste-göra-lista är flyttat till har-gjort-listan så börjar jag kolla på vill-göra-listan istället. Den listan är dock full av ångest. Vet inte riktigt varför, eftersom det är mest roliga saker på den. Fast det är det lilla lilla steget att verkligen sätta igång med det som är jobbigast. Kanske har jag ställt för höga krav på vad jag skall åstadkomma med mina projekt som är jobbigt, eller är det bara så att jag är osedvanligt lat.

Jag hoppas och tror att det inte är lättja, för jag gör ju en massa saker, bara inte det jag borde. Hittar alltid andra saker som jag kanske skulle kunna göra först. Jag vet precis hur det brukar gå. Jag blir till slut så less på att inte göra det jag ska så jag lägger av med det. Som när jag såg på TV hur mycket som helst när jag egentligen hade en massa programmeringprojekt jag ville syssla med. Det kom en dag när jag stängde av TV:n, och jag startade den inte på väldigt länge. Än idag ser jag nästan inte något på TV, vilket jag tycker är väldigt skönt. Problemet är att jag sitter vid datorn istället. Det finns en risk att jag blir less, men det vill jag ju absolut inte.

Så, nu måste jag sätta upp en plan. Vad jag ska göra, när jag ska göra det och hur jag ska göra det jag nu ska göra. Varför är kanske också en viktigt fråga i sammanhanget, men den tänker jag inte lyssna på just nu. Okej, del ett i planen; ta en helt dator- och spelfri dag. Det har jag gjort tidigare, och det är riktigt skönt. Dock räcker det kanske inte med bara en dag, jag kanske borde ta två, tre eller fem.

I morgon ska jag cykla till Ursviken och hälsa på Sofie och Iris. Det ska bli skoj, både att äntligen ta sig tid att cykla, jag har ju haft hela sommaren på mig, och att hälsa på hos syster med barn.

Jag önskar ibland att jag haft en bil, att kunna åka till alla platser jag ibland får ett nostalgiskt sug efter att åter få besöka. Allt för många platser har börjat tyna bort från mitt minne, de lämnar bara en skugga kvar. Jag tror en del av mig sitter någonstans där ute och väntar på att jag ska komma tillbaka så att jag kan bli hel. Eller så är det bara nostalgi.

Ikväll blev det inte mycket konkret sagt, men det var nog inte det som var meningen heller. Om jag går och lägger mig nu kommer jag inte att kunna somna på en timme, men om jag inte gör det kommer jag aldrig få veta om jag hade fel. Godnatt.