More or less

Det har varit väldigt mycket att göra på skolan de senaste två-tre veckorna, men nu börjar det som bli lungare igen. Egentligen är det väl minst lika mycket att göra, men när det är så länge till nästa deadline så känns det inte lika farligt. Idag har jag till exempel suttit och programmera z80-assembler till SMS nästan hela tiden.

Insåg just att det är toklänge sedan jag skrev här förra gången, så det kanske är dags för en liten sammanfatting av tiden som gått. Hmm. Jag har varit i skolan, drömt sanndrömmar, fått SMS-cartrigden, programmerat SMS, bortstat tänderna minst en gång per dag (i snitt), petat mig i näsan minst lika ofta, ätit på Max, läst ut Thud!, beställt en grön laserpekare (ljuset är grönt, inte själva pekaren) och så har jag betalat mina räkningar.

Vad jag inte har gjort är bland annat att cykla om kull. Jag tycker inte om att cykla omkull, så det är roligt att jag inte gjort det. Eftersom jag cyklar till skolan varje dag (som jag är där), det är snö ute och att jag bara använder min frambroms, är det kanske stor chans att jag tippar av cykeln. Det är därför jag cyklar sakta, och med stor tillförsikt.

Någon som vill höra om min sanndröm?

Det är så att en klasskompis till mig hade fått jobb i skottland, och natten innan han skulle åka drömde jag om honom. I drömmen avslöjades att jobbet han skulle börja på inte började förrän i sommar, och att han istället åkt till Stockholm för att bo där.

Dagen efter han åkt fick jag veta att han, samma dag som han skulle flyga hade fått veta att han inte kunde börja jobba där. Spelet de utvecklat skulle visst inte släppas förrän i Mars, så de fick inte ut några pengar att betala hans lön med. Så istället stannade han i Stockholm för att bo hos sin far tills han fixat en lägenhet i Skellefteå. Det var riktigt scary att höra om det hela, då jag drömt i stort sätt samma sak.

Natten till idag drömde jag en annan sak. I den drömmen var jag på bio tillsammans med en av mina gamla förälskelser, som jag inte träffat på många år. När vi blivit utkörad ur biosalongen direkt när eftertexterna började, satte vi oss ute i solen och pratade. Jag frågade hur det var och hon började gråta. Hon var oerhört sorgsen, och vi kramades till en hund kom och tog hennes sko. Den var röd. Sedan var det mest bara en massa skumma saker som det brukar vara i drömmar. Kan inte sluta fundera på om den drömmen också är sann. Tänk om hon verkligen är så där ledsen. Det kommer jag aldrig att få veta…

Jag ska nu programmera lite mer SMS innan det är dags att sova.