Närkontakt med naturen

Jag har just kommit hem från en lång och härlig cykeltur genom större delen av stan och ända bort till Bergsbyn. Vad passar då bättre än att skriva det där blogginlägget jag lyckades slarvabort igår. Förhoppningsvis råkar jag inte ut för samma sak nu eftersom min nya autosave-funktion verkar fungera precis som den ska. Så vad jag höll på att skriva om i går kommer här istället.

I tisdags kom jag tillbaka till Skellefteå efter en vecka i Ultervattnet. Trots att jag kunnat ta det riktigt lugnt och kopplat av nästan för mycket så har de hänt en del spännande saker. En av dessa var jag med om utspelade sig bland de första nätterna i 18:3.

Klockan hade nog passerat tolv för länge sedan, och närmade sig förmodligen snarare ett. Jag och mina kusiner Frida och Moa hade suttit i köket vid var sin dator och surrat lite, när det blev dags att sova. Jag gick och borstade tänderna först och gick upp och lade mig i sängen. När jag legat ett tag så hör jag något som låter som en mus som springer runt på golvet. Eftersom huset veckan innan jag kom dit hade rätt frekventa besök av små gnagare så antog jag självklart att det var en mus som hittat upp på övervåningen. Då sängen jag sov på inte hade några ben vid tillfället så tyckte jag inte att det skulle vara så trevligt att ha en mus springade runt på golvet medans jag sov, så jag satte mig upp i sängen och spanade runt lite på golvet och försökte lokalisera var ljuden kom ifrån.

Plötsligt flaxar det till och en fladdermus börjar cirkulera runt i rummet. Det var inte heller någon liten fladdermus, jag skulle uppskatta av vingspannet var ca 25 cm, kanske mer. Att ha en sådan flyga rakt mot en när man sitter halvnaken i sängen var inte precis någon mysig upplevelse. Efter att den flaxat runt i några minuter, satt sig att vila på rullgardinen ett tag och sedan börjat flyga igen så hittade den ut till trapphuset, där det fortfarande var tänt eftersom Moa och Frida fortfarande höll på att borsta tänderna på nedervåningen.

Tanken på hur skiträdda kusinerna skulle bli om de kom upp för trappen och blev nära nog överfallna av en fladdermus fick mig att ta på mig kläderna och smyga förbi fladdermusen och gå ner och varna dem. Till en början trodde de nog inte på mig, men när vi gick upp för att kolla var den höll hus så hade den flygit tillbaka in i rummet jag skulle sova i och flög runt där inne så bra den kunde.

Varken Moa, Frida eller jag var särskillt sugna på tanken att dela rum med en fladdermus, så vi bestämde oss för att jag skulle få ta den lediga sängen i deras sovrum, och att vi skulle stänga ute fladdermusen och lämna problemet till dagen därpå. Så när den hakat fast sig uppe på rullgardinen så smög Moa och Frida in till sovrummet och jag gick och hämtade sängkläderna innan jag följde dem.

Resten av natten passerade utan incidenter, och morgonen på så såg vi inget spår av vår nattlige gäst. Vid frukostbordet så berättade vi om vad som hänt för de andra i huset, som just då bestod av Jan, Inger och farmor Ruth. De trodde nog inte riktigt på mig när jag berättade hur stor den var, men efter frukost gick vi upp och letade igenom övervåningen då Janne hittade den bakom gardinen i trapphuset.

Inger plockade med sig videokameran och placerade sig i hörnet, på betryggande avstånd från en stillasittande fladdermus, medan Janne tog fram sin kamera och fotade den på lite närmare avstånd. När farmor gick närmare och började dra i gardinen för att se bättre vaknade den till och började röra på sig. Det dröjde inte länge innan den började flyga runt våra huvuden och panik uppstod.

Eftersom jag varit med om samma sak dagen före var jag inte lika hysterisk som vissa andra, så jag gick ut och satte mig på verandan medans Janne hämtade diverse verktyg för att försöka fånga/driva ut vår objudne gäst. Medelst en räfsa lyckades han till slut jaga ut den stackaren, och allt slutade lyckligt.. För den gången. Kanske kommer filmen med jakten upp på youtube om inte allt för länge, så håll till godo.

Jag trodde så klart att det skulla vara slutet på mina close encounters, men icke då. Natten därpå tänkte jag inte ta några chanser, så jag gick och lade mig i sovrummet direkt, dock ensam denna gång eftersom Frida och Moa skulle sova i stugan vid Tryssjön tillsammans med Ellenor den natten. Då den föregående nattens äventyr fortfarande fanns färskt i minnet så hade jag inte så lätt att sova, men när jag så sakta började bli lite tröttare hörde jag plötsligt ett flaxande ljud på andra sidan rullgardinen, mellan den och fönstret.

Ja, vad annat skulle jag göra än att ta mina sängkläder och gå och lägga mig i den säng som jag ursprungligen skulle ha sovt i. Efter 20 minuter av ickesömn så hör jag, kanske inte helt oväntat, ett hasande ljud från något smått från det håll dörren till sovrummet är, och inte långt efter det så börjar, även denna natt, en fladdermus flyga runt i rummet. Denna var dock lite mindre än den vi haft besök av dagen innan. Så här i efterhand och efter lite research på internet om fladdermus så vet jag att de inte alls behöver mycket utrymme för att kunna klämma sig in, så glipan under dörren var nog mer än tillräcklig för att den skulle ta sig under.

Jag funderade ett tag på att gå och sova någon annanstans, men tog snart mitt förnuft till fånga och insåg att det är bäst att ta itu med problemet istället för att hitta ett sätt att undvika det. Allt som behövdes var en handduk. När den lilla rackaren hade landat; fladdermöss är rätt söta när de inte flyger; så kastade jag försiktigt en handduk över den, tog försiktigt tag i handduken, vek den så att jag inte skulle skada min fångst och bar ut den på bron. Där vek jag upp handduken och efter ett par sekunder insåg fladdermusen att den var fri och flög då sin väg.

Min, och många med mig har en teori om hur fladdermössen kunde komma in i huset. Under vintern hade nämligen ett av föstren i sovrummet gått sönder, och en mindre skärva hade lossnat från en av rutorna, där en fladdermus lätt skulle tagit sig in. När jag kom dit så blev det inte så lätt att ta sig ut, eftersom vi då tejpade igen hålet med silvertejp. Förmodligen hade fladdermössen flugit in natten före och väntade tills det blivit mörkt, men då blivit instängda. Hoppas att vi inte har stängt in fler fladdermöss, för de är rätt koola djur. Det är bättre att de bor under taknocken eller någon annanstans där de inte stör oss och där vi inte stör dem.

Natten därpå så var det enda som störde mig lite ljud från inne i väggen, där jag antar att ett par vanliga gnagare har hittat något intressant. Dock så hade jag nu fått ben på min säng, så jag var inte så orolig över besök av gnagare den natten och kunde sova gott.

En annan närkontakt jag hade med naturen var nog av en lite lägre grad, men det var skoj ändå. Moa, Inger och jag skulle testa att gå en gammal väg i Ultervattnet som byborna hade röjt tidagare i vår. Så mycket till väg kan jag väl inte säga att det var, men det gick att komma fram torrskodd. Under prommenaden såg jag inte mindre än två (2) djur! Inte vilka djur som helst heller, antingen var de orrar eller tjädrar eller en av varje. Först såg jag en i skogsbrynet 20-30 meter bort, men innan jag ha kolla närmare såg gick den in i skogen för att inte återses av mig den gången. Men jag såg det svarta huvudet klart som dagen, och något annat än en stor fågel kan det inte ha varit, och då finns det inte så många att välja mellan, för det var inte någon rovfågel precis.

Senare på samma tur flög ännu en stor fågel från ett träd när vi närmade oss. Denna gång är jag inte helt hundra procent säker på att det var en tidigare nämnda fågelsorter, men det mesta tyder på det. Sedan hittade vi en bil i skogen och den tillhörde Janne som plockade blåbär. Då åkte vi hem.

Nu är jag som sagt tillbaka i Skellefteå, i varje fall fysiskt. Tror inte riktigt att min hjärna är med än, men det börjar så sakta vakna ur den dvala som snart infinner sig efter några dagar ute på landet med bara en långsam 3G-uppkoppling mot internet och utan maxmat.

Tog mig en ordentlig cykeltur tidigare ikväll, först upp till solbacken, sedan ner till sjungande via campingen och Erikslid. Därefter ner förbi Alimak till Medlefors-skolan och längst älven tillbaka in till stan. Där korsade jag älven och cyklade bort till Anderstorp och letade rätt på lägenheten Sofie och Robin har köpt. När jag var där kände jag att jag inte cyklat tillräckligt, så jag fortsatte bort till Bergsbydammen där jag korsade älven igen för att sedan cykla raka vägen hem. En skön tur som jag borde göra oftare. Det var första gången på väldigt länge som jag cyklade bara för cyklandets skull och inte för att jag behövde ta mig någonstans. Jag hoppas kunna göra det igen snart…

Jag funderar lätt på att gå och lägga mig, för jag vet att alla saker jag borde göra ändå inte kommer att utföras ikväll om jag skulle stanna upp längre. Kan lätt bli så…

I övrigt så har jag fått tillbaka min känsel.