Party down

Det är inte många TV-serier den senaste tiden som lyckats fånga mitt intresse. När Joss Whedon inte står som avsändare blir jag helt klart mer kritiskt till en serie. Jag har gjort ett par försök att gilla några serier, men de har varat högst en säsong. True blood fann jag rätt segt och klyschig, Heroes blev inte mer än ett axelryck och av Stargate: Universe klarade jag inte ens en halv säsong innan jag ledsnade.

Det finns dock ett par serier som jag gillar mer och följer med intresse. Nya Doctor Who har blivit lite av en favorit, men den serien får hamna lite i skymundan i det här inlägget. Det är nämligen Party down jag känner för att hylla just nu.

Party down är en briljant komediserie om livet på en cateringfirma i Los Angeles; ett yrke som tycks vara en samlingsplats för misslyckade skådisar, auditiongående wannabes och allmänna miffon. Seriens protagonist tillhör den första kategorin och är mest känd för en reklamfilm för öl. Tillsammans med och ofta på grind av sina mindre lyckade/omtyckta arbetskamrater hamnar han ofta i helt bisarra situationer.

Avsnitten är knappa 30 minuter långa och första säsongen hade, om jag minns rätt 10 avsnitt. Just nu är de inne på andra säsongen med nionde avsnittet på väg.

Jag kan inte minnas att jag skrattat så mycket åt något på TV sedan Parasit-TV som gick för 10 år sedan.