Så har jag äntligen läst klart en bok i år. Började med Raising Steam i november förra året, men det är först i dag som jag läst sista orden. De första 60% av boken tog 99% av tiden, och större delen av boken kändes mer som en samling ögonblicksbilder ur berättelsen om hur tåget kom till. Sista 100 sidorna blev dock lite mer intressanta och lockade till läsning på det sätt jag förväntar mig av en bok av Pratchett.

Det är lätt att sätta sig ner och tänka tillbaka på tiden när jag uppdaterade bloggen flera gånger i veckan. I efterhand är det roligt att läsa, men det börjar bli allt svårare att komma ihåg vad jag syftade på med alla kryptiska inlägg. Nuförtiden känns det som att varje inlägg istället handlar om att jag skrev mer förut och inte så mycket längre, och att jag ska bli bättre på att skriva oftare.